Startfältet på Öresundstourens tredje deltävling på Bulltofta i Malmö håller världsklass. För så är det nämligen i bangolf – vinner du SM eller spelar i landslaget så är du i världseliten.

– Sverige och Tyskland är många steg före än andra nationer, det är lite som i bandy, förklarar Lars Isberg, Malmö BGK, som själv vunnit SM.

Han går i samma boll som 15-årige Elias Zachariassen, en Malmökille som började spela i Kulladal, men som för karriärens skull spelar för Tantogården i Stockholm.

– Där kan jag träna och spela med de bästa hela tiden, säger Elias.

Han är lite missnöjd med första varvets 34-slag, ett sämre än Lars Isberg.

– Jag hade några onödiga missar, men det ska bli bättre, säger Elias.

De går ut på andra varvet. Blåsten gör det svårspelat, bollen ligger inte stilla. Och det piskande regnet gör den nylagda filten lite långsammare. Bollarna måste värmas extra, de gnids mot insidan av byxorna. Första hålet är en enport, som Elias touchar, men båda får två i. På hål två som är ett sidohål, gör de en tvåa var. Sedan ska de spela hål som ”Örkelljunga”, ”Tyska klacken”, ”Brevlådan", ”Fiskbenet” med flera.

– Blåsten gör att jag får avbryta och börja om ibland, men det är lika för alla, säger Elias.

Bangolfen i Sverige håller högsta klass, men det är lite svårare med nyrekryteringen.

– Under SM-veckan var bangolf det man tittade på mest. Vi får en del spontanmejl från folk som vill börja, men vi är dåliga på rekrytera nya, säger Lars Isberg självkritiskt.

Men framtiden finns i Lars Isbergs boll. Nästa vecka ska Elias Zachariassen spela JEM i Tjeckien.

– Det är på Europabanor (eternit) och jag är bättre på filt. Men jag satsar på att vinna EM eller VM som senior, säger Elias.

För det måste han offra en hel del för numera krävs enveten och allsidig träning för att nå stjärnorna.

– På sommaren tränar jag varje dag plus fys för att orka en hel tävling mentalt. I min klubb har vi också en mental coach så jag jobbar med mig själv för att glömma ett dåligt slag. Svårast är att sätta det avgörande slaget på sista banan, säger Elias.

Det där med: ”Jag ska klara det, jag kan klara det.", ni vet.